Så säger forskningen om rörelse och cancer

Fysiskt aktiva personer har lägre risk att få cancer. Molekylärbiologen Helene Rundqvist vid Karolinska institutet förklarar hur träning kan stoppa cancerceller.

Text: Jenny Ryltenius

Forskningsfältet är inte nytt. Redan år 1962 kom en studie som visade att tumörer växte långsammare hos de möss som hade ett hjul i sin bur som de kunde springa i.

De första studierna som undersökte kopplingen mellan fysisk aktivitet och cancer hos människor kom i mitten av 1980-talet.

– Generellt anses att ju mer fysisk aktivitet desto bättre för att minska cancerrisken. Den största hälsovinsten får man av att gå från väldigt lite aktivitet till att bli måttligt aktiv, säger Helene Rundqvist.

Helene Rundqvist, molekylärbiolog vid Karolinska institutet.

Koppling till sju olika cancerformer

Det är sammanlagt sju cancerformer som är kopplade till fysisk inaktivitet. Men störst riskökning ses för cancer i livmoderkroppen, följt av bröstcancer hos kvinnor efter klimakteriet och tjocktarmscancer hos både män och kvinnor.

När det gäller tjocktarmscancer tänker sig forskarna att fysisk aktivitet gör att tarmrörelserna ökar vilket i sin tur gör att maten passerar fortare.

Därmed exponeras tarmen för eventuella cancerframkallande ämnen under kortare tid.

”Oavsett vad du väger har
träning en effekt”

Helene Rundqvist, Karolinska institutet.

– Risken för tjocktarmscancer är 15–20 procent högre för dem som är minst fysiskt aktiva jämfört med gruppen som är mest aktiv, det vill säga de som följer WHO:s rekommendationer, säger Helene Rundqvist.

WHO rekommenderar 150–300 minuters medelintensiv fysisk aktivitet i veckan alternativt minst 75 minuter högintensiv fysisk aktivitet.

Även om evidensen är starkast för att fysisk inaktivitet kan orsaka livmoderkroppscancer, bröstcancer och tjocktarmscancer har det på senare år kommit fler studier som visar på trolig koppling till fler cancerformer.

Däribland cancer i huvud och hals, urinblåsa, njure och lunga.

– I nuläget saknas tillräckligt med studier för många cancerformer men det är inte alls otänkbart att fler cancerformer påverkas av fysisk aktivitet, däremot verkar det inte ha en skyddande effekt varken för prostatacancer eller malignt melanom, säger Helene.

Träning reparerar skadat dna

Att vara fysiskt aktiv minskar risken för övervikt, som i sig är en riskfaktor för flera cancerformer, men det är långt ifrån hela förklaringen.

– Oavsett vad du väger har träning en effekt. Riskminskningen finns i alla BMI-grupper vilket talar för att det finns en oberoende effekt att vara fysiskt aktiv, säger Helene Rundkvist.

Med fysisk aktivitet menas här rörelse av kroppen som ger upphov till en ökad energiförbrukning. När vi tränar får vi inte bara bättre syreupptagningsförmåga och starkare muskler.

– I stort sett alla organ påverkas på något sätt när vi är fysiskt aktiva. Det är därför det inte bara finns en, utan flera möjliga förklaringar till att träning har cancerhämmande effekt, säger Helene Rundqvist.

En av dessa är att kroppens system för att reparera skadat dna påverkas. Det har man bland annat sett när man bestrålat, och därmed skadat dna, i blodprover från människor som tränar respektive inte tränar.

– I proverna från personer som tränar enligt WHO:s rekommendation, alltså inte elitidrottare, reparerades dna både snabbare och i större omfattning jämfört med blodproverna från fysiskt inaktiva personer, säger Helene Rundqvist.

En annan hypotes är att fysisk aktivitet skyddar genom att sänka nivåerna av hormoner som gynnar celltillväxt, som till exempel östrogen, som är en riskfaktor för både bröstcancer och livmoderkroppscancer, men även tillväxthormonerna insulin och IGF1 som är kopplade till cancer i bröst, prostata, tjocktarm och lunga.

Fysisk aktivitet bekämpar sjuka celler

Fysisk aktivitet kan även minska låggradig inflammation i kroppen. Inflammation ökar risken för ett flertal cancerformer.

– Vi har sett att träningen sänker inflammationsmarkörer som TNF-alfa och CRP hos individer som har lätt förhöjda värden, säger Helene.

”Det fina är att det aldrig är för sent att börja träna”

Helene Rundqvist, Karolinska institutet

Under ett träningspass frisätts dessutom vita blodkroppar som går tillbaka till lymfvävnad och mjälte efter ett dygn.

En del av de vita blodkropparna söker sig dock till vävnadsskador, som till exempel tumörförändringar, och kan där bekämpa celler som inte uppträder på ett friskt vis.

– Under ett intensivt träningspass produceras även mer fria radikaler i de muskler som arbetar. Fria radikaler kan skada vårt DNA men det tycks vara så att ju mer man tränar desto bättre blir kroppen på att oskadliggöra fria radikaler.

Betydelse även under cancerbehandling

Förutom att förebygga att cancer uppstår från första början har träning även en positiv effekt för människor som har fått en cancerdiagnos.

Framför allt gör träningen att man bibehåller muskelstyrka och kondition och får färre och lindrigare biverkningar från cytostatikabehandling.

– Det fina är att det aldrig är för sent att börja träna. Att bli aktiv efter 50 års ålder har visat sig minska risken att drabbas av bröstcancer och vi vet från andra studier att kroppen svarar på träning även efter 80 år, säger Helene Rundqvist.