Vår ordförande Belinda Haraldsson sitter med som patientrepresentant i arbetsgruppen för bäckenrehabilitering och nu har ett vårdprogram tagits fram och nedan ser du en sammanfattning
Sammanfattning
Cancer i lilla bäckenet utgörs huvudsakligen av kolorektal, urologisk och gynekologisk cancer. Behandlingen för dessa cancerformer utgörs av operation, strålning, cytostatika och antihormonell behandling ensamt eller i kombination. Även målsökande behandling och immunterapi kan vara aktuellt. Sjukdomen och behandlingen kan ge fysiska problem med tarmfunktion, urinvägsfunktion och sexuell funktion, vilket i sin tur kan bidra till försämrad livskvalitet.
Besvären kan se olika ut och vara olika svåra. Till exempel förekommer:
- läckage av urin eller avföring
- brådskande trängningar till avföring, besvärande urinträngningar
- fragmenterad avföring
- problem med diarré, förstoppning, gaser eller buksmärtor
- torra slemhinnor i underlivet, vaginal fibros med eller utan striktur
- erektil dysfunktion, torr utlösning, missfärgat ejakulat
- nedsatt eller utebliven orgasm
- lymfödem i underliv eller ben
- smärtor i bäckenregionen.
De här symptomen går ofta att behandla så att besvären lindras.
Detta vårdprogram avser att vara en konkret hjälp till vårdgivare för att behandla de fysiska symptom som kan uppstå efter behandling av cancer i lilla bäckenet. När man lever med fysiska problem efter cancerbehandling är det även vanligt att psykologiska faktorer som stress, förändrad självbild, nedstämdhet och oro ökar. Detta behöver vi i vården också bedöma och behandla samtidigt som vi handlägger de fysiska problemen. Handläggning av de psykiska följderna beskrivs väsentligen inte i föreliggande vårdprogram utan vi hänvisar i stället till Nationella vårdprogrammet för Cancerrehabilitering.
Vilka behandlingsmodaliteter som kan betraktas som basala skiljer sig mellan olika diagnoser och vårdenheter. Läsaren av vårdprogrammet behöver därför i samråd med andra relevanta instanser bedöma vilka utredningar och behandlingar som är rimliga att göra på den egna enheten och vad som bör remitteras till en annan instans.