Smärtkliniken

Efter en cancerbehandling är det inte helt ovanligt att man kan få smärtor en del av senkomplikationerna som kan uppkomma tyvärr. Då kanske en kontakt på Smärtkliniken kan vara en hjälp till ett drägligare liv.

En smärtklinik kan hjälpa en att hitta sätt att hantera smärtan, så att man lättare orkar leva med den. För en del personer handlar det om att få hjälp med rätt medicinering, medans för andra handlar det om att arbeta med olika sätt att se på sig själv, sin smärta, sin kropp och sin situation. Smärtkliniken arbetar då utifrån ett KBT-tänk. De arbetar exempelvis med att man ska lära sig nya sätt att göra saker, till exempel paceing (att göra lite i taget och ta pauser emellan) så att man inte kör slut på kroppen.

När man lever med smärta blir man ofta spänd i musklerna. Därför jobbar smärtklinikerna med att lära ut olika sätt att få kroppen att slappna av. De kan också hjälpa till med att reda ut vilken form av motion som funkar bäst för en. Den hjälp man kan få på olika smärtkliniker skiljer sig åt, dels utifrån individens olika behov och förutsättningar och dels utifrån var i landet man befinner sig.

Nedan berättar en patient om sin upplevelse av kontakten med en smärtklinik.

Patientberättelse från Smärtvård
Karolinska sjukhuset 2020-2021

Jag har efter cellgiftsbehandling fått neuropati (känselbortfall) i händer och fötter. Enligt min onkolog finns det inget att göra för detta, utan det är de yttersta nervtrådarna i händer och fötter som är skadade.

Jag försökte själv behandla med massage, akupunktur och mycket annat det hjälpte men tyvärr bara för stunden. Via en facebookgrupp för cancerpatienter, fick jag tips om Quensaplåster som man kan få via sitt landsting på smärtmottagningen. Så jag bad jag min onkolog att skriva en remiss till Smärtmottagningen.

På Smärtmottagningen fick jag träffa en mycket trevlig och kunnig läkare. Han gjorde diverse undersökningar av mina fötter och gjorde bedömningen att jag hade neuropatiska förändringar. Jag tog upp Quensaplåster och han menade att det inte är det första man sätter in, utan man börjar alltid med läkemedel. Jag fick då utskrivet Saroten i tablettform. Detta är ett antidepressivt läkemedel som även hade en påverkan på min typ av skador. Problemet med läkemedlet är att det måste trappas in och ut försiktigt.

Jag upplevde inte så mycket biverkningar från början med de kom lite smygande, som viktökning, illamående och lite yrsel. Men faktum är att det har hjälpt problematiken i mina fötter. Domningar och stickningar dagtid har i stort sett försvunnit, däremot nattetid bränner det oftast under fötterna som gör det svårt att sova. Jag använder då kylspray som jag köpt på apoteket och det hjälper.

Nu efter cirka ett år med Saroten har jag slutat med dessa eftersom man inte skall äta dem hela tiden, men faktum är att nervtrådarna har hittat tillbaka eftersom besvären minskat avsevärt. Quensaplåster finns att ta till vid behov, men är en ganska besvärlig procedur som måste utföras på sjukhus av sjukhuspersonal och det håller i ca 3 månader. Min läkare och jag bestämde att vi skulle avvakta något med det.

Uppmanar alla med smärta eller annat som påverkar vardagen att ta kontakt med en smärtklinik.

Petra Dahlberg

X
X