Nyhetsbrev april 2021

DET ÄR VÅR I LUFTEN! Ljuset och värmen är på väg med stormsteg och det uppskattas verkligen i dessa tider. Vaccinationerna är i full gång och några av oss har kanske redan fått sin dos medan andra väntar tålmodigt. Men vi fortsätter att hålla i, hålla ut och hålla avstånd tillsammans.

Att hålla i och hålla ut och vara tålmodiga gäller i högsta grad för våra medlemmar. Att leva med funktionsnedsättning, som inte syns, är en svårhanterlig bit i vardagen. Många av oss lever med fysiska besvär (senkomplikationer) av den sjukdom som berövade oss en viss rörelse och valfrihet. Jag pratar om en funktionsnedsättning som inte syns utanpå, men som begränsar mångas liv.

Det kan handla om smärta, tarm-/urininkontinens och förändrat sex och samliv. Att inte problemfritt kunna åka kollektivt, gå på stan eller gå på konsert och andra större evenemang. Kanske att man måste ha tillgång till toalett snabbt och ofta. Förklara för restaurangpersonal att “Nej, jag har inte ätit här, men
kan jag få låna toaletten?” Eller när jag undrar om jag får gå före i toakön? “Vi är alla lika kissnödiga”, får man höra. Vi behöver en ökad förståelse bland våra medmänniskor i samhället. Många säger att “alla har väl svårt att hålla sig i vår ålder” och visst är det så, men jag kan tyvärr intyga att det är en väldigt stor skillnad.

Jag drabbades 2010 med följande operation, cytostatika, Brachy (invärtes) och vanlig strålning. Det är just den kraftfulla strålningen i mitt fall som räddat mitt liv och ändrat förutsättningarna för det fortsatta livet. Ganska nyligen har jag, genom mina systrar i styrelsen, fått reda på att det finns något som heter smärtklinik och det blir nästa anhalt för min rygg som har levt ett hårt liv och vill fortsätta med det om än lite anpassat.

Erfarenheterna som drabbad och som närstående är ofta att alla självklarheter inte är självklara. Den raka vägen blir lätt krokig och det är bara att hänga med i svängarna och försöka hitta nya sätt för att göra resan så bra som möjligt. Vi lever och vi kan flyga fram i livet om än lite vingklippta. Men flyga kan vi och det ska vi fortsätta med.

För min egen del har en promenadglad lurvig kompis varit en viktig källa till kraft och sinnesro. Jag är uppväxt med hundar och fick köpa min alldeles egna hund när jag var 12 år. Sedan dess har det funnits en fyrbent kamrat vid min sida som stöd, motionskompis och pälsbeklädd terapeut. En förstående vän som förstår att när matte måste rusa in i skogen på promenaden, då får man sitta stilla och vänta.

Var rädda om er och njut av en fin vår med nya möjligheter!

Belinda Haraldsson
Ordförande i GynCancerFörbundet

X
X