Att vara anhörig

När min dotter fick sitt cancerbesked, äggstockscancer, förändrades livet från den ena sekunden till den andra. Plötsligt var inget självklart längre. Livet blev kaotiskt med många tankar och frågor. Jag läste allt som fanns om äggstockscancer men upptäckte att mycket information hade tveksam kvalitet. Idag är jag mycket kritiskt och noga med att ta reda på källan till informationen.

Jag har åkt med på nästan samma känslomässiga berg- och dalbana som min dotter, men ändå hela tiden stått vid sidan av, i skuggan.

Som anhörig påverkas man på många olika sätt. Både fysiskt och psykiskt. Att kämpa är en vardag för mig. Det ger en känsla av närhet och meningsfullhet, även om priset ibland är högt. Det är svårt att stå vid sidan, men det är också självklart att stötta, att klara av allt, att orka, att ställa rätt frågor till läkarna osv.

Som mamma har jag en stor och viktig roll, men det är också viktigt att vara lyhörd hur mycket hjälp min dotter vill ha.

Min dotter är otrolig och trots att hon idag vet att hennes cancer är kronisk så försöker hon och vill att vi runt henne ska leva det vardagliga ”vanliga” livet. Hon är fantastisk och gör allt för att underlätta för oss.

Cristina Gunnarsson

X
X