Att resa är att leva

Att resa betyder möten och avsked. Som styrelsemedlem i den europeiska cancerföreningen i Bryssel samt andra europeiska organisationer i Schweiz, Belgien, Österrike och Nederländerna har jag möjlighet att få resa nästan varje vecka om jag skulle orka, men jag väljer de mest intressanta och lärorikaste, det vill säga möten med personer som berikar mig och som jag kan få information från för att delge er som är intresserade av cancerforskningen uti i Europa.

Nyss hemkommen från två olika resor till Bryssel och till Amsterdam, där det var många nya ansikten men också många kära återseenden. Personer som man lärt känna under årens gång visar stolt upp fotografier av barn och barnbarn. Jag får en uppdatering av Ana från Tiblisi vad som hänt i hennes cancerförening i Georgien sedan senast vi sågs. Ana är ordförande för Europa Donna (bröstcancerorganisation). Eller från mina två absolut trevligaste vänner, Alina och Mihaela, båda från Rumänien. Mihaela kallar mig för ”La Principessa”, varför vet jag inte, men troligen kommer det från min italienska studietid. Det är alltid massa kramar och kindpussar, ibland flera gånger om dagen. Vi trivs väldigt gott i varandras sällskap och stöttar varandra i cancerarbetet.

Resan till Bryssel var lite speciell. På flygplanet från Sverige satt ett gäng med män i 30–45-årsåldern som skulle på någon idrottsgala. De hade trevligt på flyget och var glada. När det var dags för landning tog en blond viking upp sin mobiltelefon där han hade foto på sina två barn, kysste fotot och höll telefonen hårt i sina händer, precis som om han ville se sina barn en sista gång och säga farväl ifall planet skulle störta. Det är troligen en procedur som han gör vid varje resa. Jag tyckte att det var fint.

På hemresan från Diemen (utanför Amsterdam) tog jag en taxi till flygplatsen, när jag så skulle betala 40 Euro så fungerade inte mitt bankkort. Jag hade cirka 25 Euro löst i plånboken. Chauffören en gammal man som hette Dinmohamed och kom från något utomeuropeiskt land tog fram en penna skrev 20 Euro och ett kontonummer på en bit papper och sa, ”skicka pengarna när du kommer hem, det är ändå bara papper och det var så trevligt att få tala med dig, och det var det viktigaste för mig idag.” Vilken chaufför i Sverige skulle ha gjort det, alltså litat på en människa från ett helt annat land och utan att namn eller adress? När jag kom in på flygplatsen så testade jag kortet genom att köpa lite choklad och det fungerade perfekt. Hans bankdosa kanske var gammal, kanske lika gammal som mannen själv. Nu har jag fört över resterande 20 Euro till honom.

Det är spännande att sitta på en tågstation eller en flygplats och titta på alla människorna som passerar revy. Vilka stilar är det som gäller nu? Vilka väskor, skor, hattar och frisyrer är det som är inne. Populärast färgerna på håret idag verkar vara lila, grönt och rosa, i morgon kanske det är någon annan färg. När det gäller kläder så var det svart, gult och grönt som verkar vara de mest populära färgerna, men som sagt det ändras ju hela tiden. Cowboyhattar verkar också vara på uppåtgående. Hål på jeansen eller ska jag säga trasiga jeans verkar vara en nedåtgående trend. Affärerna har kanske tjänat tillräckligt på dessa jeans och vill hitta något nytt som våra ungdomar accepterar direkt och affärerna kan tjäna pengar på. I min ungdom så försökt vi laga jeansen genom att klistra över en liten jeanslapp över hålet, men man skämdes över att det var lagat. Idag är det värre att ha hål på strumporna än ha trasiga jeans. När det gäller sittplats i flygplanet så sitter jag alltid längst bak, det är säkrast har jag hört och då tänker jag på dessa män, ja, det är mest män som sitter längst fram på de dyra sittplatserna där man får lite mat också, varför väljer de dessa platser? Jag kallar dem för ”prioriterarna”. Först in och först ut ur planet är det enda anledningen eller kan de vara så att dessa män gillar att visa att de har råd att sitta där? Ja, de betalar oftast inte själva utan det görs av något företag eller som dessa män som skulle till Bryssel då är det EU, alltså vi skattebetalare i Sverige som gör det. Enligt dem själva så vill de ha större plats för sina datorer eller paddor för att arbeta men sanningen är att de flesta av dem ser en film, läser e-post och Facebook eller lägger patiens. Jag har mycket att säga om prioriterarna men jag ska inte göra det här.

Det finns andra grupper som inte har det så roligt – markpersonalen. Alla kvinnor och män som står i incheckningarna och tar emot resväskorna och kollar pass och biljetter, de har det förvisso bättre än flygvärdinnorna tycker jag eftersom de inte behöver springa och passa upp på alla människor i flyget, människor som kan vara både glad, griniga eller otrevliga. Jag talade med några kvinnor när jag checkade in, och det var ingen som direkt saknade att de inte var flygvärdinnor, eftersom de får komma hem till familjen när arbetet är slut och det tyckte de var det bästa med jobbet. Markpersonalen kallas lite elakt av flygpersonalen för pingviner, eftersom de aldrig får flyga.

Vackrast var en grupp afrikanska kvinnor som hade sina färggranna dräkter på sig. De stod ut bland oss lite tråkiga, svart-gråa skandinaver. Men om vi tittar uppifrån ner på alla resenärerna på flygplatsen så blandas vi ihop till en stor färggrann skara och vi äter, dricker, pratar och skrattar med varandra på det nya världsspråket engelska med en touch av svenska, finska, tyska, franska, grekiska, italienska eller något annat språk. Det sägs att när en svensk och en grek talar engelska med varandra så uppstår ett nytt språk, ingen av dem har engelska som moderspråk, därför anser forskarna att den ”nya” engelskan är en blandning av alla länders språk tillsammans med engelskan.

Ja, det finns mycket att berätta om att resa och träffa människor. Man borde göra det oftare. Det kan vara en kort resa till platser vi inte besökt på länge eller längre resor som vi skulle vilja besöka, huvudsaken är att vi reser. Min bror säger ”vi dör bara en gång men vi lever ett helt liv, men vi måste ta vara på livet och göra något som berikar oss, och att resa är berikande.”

TEXT OCH FOTO: MAUDE ANDERSSON

Kalender

oktober, 2020

Senaste nytt från Facebook

Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons

7 dagar sedan

Gyncancerförbundet
Ett glädjande välkommet steg i WHO`s mål att utrota livmoderhalscancer. 
Följ länken för att läsa hela artikeln.
https://www.karolinska.se/om-oss/centrala-nyheter/2020/10/stor-donation-for-internationell-kvalitetssakring-av-hpv-prover/

Ett glädjande välkommet steg i WHO`s mål att utrota livmoderhalscancer.
Följ länken för att läsa hela artikeln.
www.karolinska.se/om-oss/centrala-nyheter/2020/10/stor-donation-for-internationell-kvalitetssakri...
... Se merSe mindre

1 vecka sedan

Gyncancerförbundet
Nästan hela styrelsen i GynCancerFörbundet på plats i Gävle för ett första möte efter Riksstämman. Vi välkomnar Ellinor, Mona och Petra, glada, duktiga kvinnor fulla med energi och framtidstro. Foto och presentation på hela styrelsen kommer att läggas på www.gyncancerforbundet.se lite senare i höst.

Nästan hela styrelsen i GynCancerFörbundet på plats i Gävle för ett första möte efter Riksstämman. Vi välkomnar Ellinor, Mona och Petra, glada, duktiga kvinnor fulla med energi och framtidstro. Foto och presentation på hela styrelsen kommer att läggas på www.gyncancerforbundet.se lite senare i höst. ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook Nästan hela ...

Ni gör ett viktigt jobb! Tack för det 🙏❤️

Finns det någon förening i Katrineholm? undrar jag!

Det finns tyvärr ingen i Katrineholm, men Örebro är du välkommen om den föreningen är närmast?? Med vänlig hälsning,

X
X